December 2008. Foto: G Karlsson
…och mesar viskar
i tysta skogar…
Oktober gick frusen i dager från Vågen
och lövgrönskan lyste som blommande tegel.
Norden stod naken med vemod i hågen
i skenet från fullmånens glimmande spegel.
Bland Skorpionspindelns iskalla stjärnor
går solen med yrande nysnö på kragen.
Snart stiger Lucia ur mörkret med tärnor
och Skytten skall vakta till dopparedagen.
En stella excellerar mot occidenten
och klanger av klockor gungar mot vimlen.
Allt folket vänder sig mot orienten
med hälsning till ljuset på midvinterhimlen.
Långt vida står stjärnorna i myriader
som lyktor längs snögatans ofantligheter
där Björnen, Orion et cetera har trader
mot rymder och tider i oändligheter
Gustav
Minnen och tankar
om ett strete i Rödeby
skriven i vecka 51 1995.
Högt över stretet från ekens krona
mot Hökamåla och Gutans fors
slog tusen stjärnor en bro i rymden
kring örnens lyra och svanens kors.
Den första gården på höger sida
låg artonhundratalsenkelt röd.
Olavis Hansson bebodde huset
när första järnvägssignalen ljöd.
Maria Hansson, Olaves’ dotter,
kom från seglatser kring Sveriges kust
med lila Märta som fästegåva
som se’n blev Rudolfs i nöd och lust.
Med Träsko-Hjalmar och lilla Anna
som hjon och piga i ladugård
och Bokbacks-Hjalmar som dräng i stallet,
från gryningstimme till skymningsbård
gick bondeåret sin vana vandring
från vårlig brådska till höstlugn gång
me’ns oxens öga steg över Norden
och stämde vinden till vintersång.
*
Mitt emot Rudolfs, i vita huset,
fanns smeden Elfving och hans Charlott.
Han drev en bysmedja intill eken
och hon var vacker har man förstått.
Bort över Josefs diversehandel
mot fattiggården och Kassabron
drev röken ångtjock från järnvägstågen
emellan Mältan och kyrkomon
och luften tätnade i affären
där ångor blandade snus och bröd,
cigarrök, lutfisk, textil och tjära
kring järnkaminfönstrets heta glöd.
Banvakt-Johansson i hållplatshuset
med CWJ-mörkblå tjänsteskrud
for på dressin för att kontrollera
att banan lopp enligt lag och bud
och Ivar Månsson som körde droskbil
i nästa villa på vänster hand
var obenägen att gågna vågnen
vid slifsigt väglag i byn ibland.
*
En tiggargumma kom in från vägen
och sa’: - Den som har och inte ger,
medan hon ristade yrsnön av sig,
- är mycket sämre än den som ber.
Vid byvägskanten låg Sona-Kalle
som tiggde folk om en peng till snus.
En droskbil stannade till på vägen
och Gideon vräktes bland gräs och grus
då han från stadsresan vände åter
med hatten bucklig - och lördagsmorsk.
Se’n bars han in i Fritz Jönssons vedbod
och slocknade som en salig torsk.
En lastbil tutar och dammet ryker.
Det är nog Leo på väg mot sta’n
med Höka-Otto, hans far, bredvid sig;
en karlavagn på ett jordiskt plan.
*
I sommarljuset sågs lärkor sjunga
högt över byslättens gröna mo
där bautastenarna täljde sagor
om folk som levde och byggde bo.
*
Kärleka-Johan i hundens koja
höll vakt mot alternativa män
och när han spordes – Varför? han sade:
- Vad gör man inte för kärleken?
Den stora hunden kom upp ur skogen
i Siriuslyktans klara sken.
Han var på jakt i lag med Orion
och nafsade efter harens ben.
En hästskjuts körde i morgonsolen
med fjärdingsmannen som kom egalt
på färd mot häktet med armodsboven
som köpt en cykel och ej betalt
och därför fängslades för en månad
att göra bättring för land och gud
för att han cyklat den breda vägen
och inte aktat på bibelns bud.
*
Nu fattas bara att ett par oxar
drar fram i stretet och allt blir bra.
- Så låt oss tänka att Guta-Håken
kör famnaved under stjärnorna.
Gustav Karlsson Walles
Tavla, broderad av Inez Karlsson. Gustavs fru.
Karl Petersson Ingrid Maria Olsson
Waldemars styvfar Waldemars mor
K ä l l a n
Källan flödar stilla
undanskymd i lunden
förande från fjärran
levnaden åt stunden
Sommarsolen leker
i dess klara vatten.
Evigheten speglas
tyst, i vinternatten.
GK
Waldemars moster, Charlotta, och hennes make, Andreas Norrman Olsson,
vardagligen kallad ”Krokus”. Han var krokig.
Agnes, dotter till ”Krokus” och ”Moster Charlott"
och Agnes’ make maskinisten Karl Andersson.
Han drunknade i Dunkerque omkring 1930.
Agnes’ barn: Arne (Klockö), Olle, Anna-Greta, Gertrud och Ingrid.
Helga Margareta: Piga Waldemar: stenhuggare
Helga vid sin första elektriska spis – 1970.
Helga Margareta:
utan mor och far,
grymma barnada’r
Du fick aldrig veta
vem din far var,
vad han kunde heta
Helga Margareta,
vad han var för karl.
Svårligt är att leta
när man inte har
minsta tecken kvar
abstrakta, konkreta:
Helga Margareta
och din mor Elina
Maria ifrån Jämjö
tog ej ens adjö
Gustav Karlsson Walles
Kerstin Eriksson 23-05-25
Helgas äldsta barn
Del av skolfoto från Rödeby: tidigt 1900-tal.
Övre raden, i mitten: Edvin, bror till Waldemar.
Död i ”Spanskan” 1919. Edvin led f. ö. av
”Engelska sjukan”; Skifvan. (D-vitaminbrist)
Längst fram till vänster syns Maria Boo,
mor till Klas, Lille Bertil och Edith.
Korpral 1947: furirskoleelev
Sveriges Militära Idrottsförbunds guldmedalj: Rodd
Maud och Anna: sommaren 1973.
Bror Helge Waldemar. 1929-
30 juni 2006. Gustav 80 år.
Minne från avd. 56. Nov. -96 – febr. -97.
Mycket svåra smärtor. Kryckbunden. Utmarglad.
Ur funktion fysiskt och mentalt. Pistolen i ”bakfickan”.
Från Furvistelsen februari-april 1987.
Rörelsehindrad och svåra smärtor.
Teckning: GK
Juni 1987. Gräsvik: avtäckning av minnestavla.
Gustav Magerdal.
Avmagrad med 30 kilogram
och plågad av smärtor.
KA 2:s kamratförenings årsmöte 1987.
Överste Roland Hultgren tilldelade Gustav Karlsson
De Svenska Militära Kamratföreningarnas Riksförbunds
förtjänsttecken i guld.
Översta bilden på Goliat torpet 17XX - 1936.
Understa huset 1935 - - - -
Walle konfirmerades 1904 i Fridlefstad.
Andra raden bakifrån. Nummer 7 från vänster.
